Kvotering och jämställdhet

I veckan la Socialdemokraternas Stefan Löfven ut ett förslag om en lag för kvotering till bolagsstyrelser. Idag är endast 23.6 % av styreslemeldemmarna kvinnor och man vill efterfölja den norska modellen om kvotering som gett gott resultat om fler kvinnor i styrelserna.

Personligen har jag svårt att förstå varför det ska krävas en lag om att kvinnor ska få mer inflytande i bolagsstyrelser. Det känns lite som en klapp på huvudet åt oss kvinnor.
En Amerikansk undersökning visar att en sådan lag slår negativt, då det finns många kvinnor med högre utbildning än männen men med sämre erfarenhet i företagsledningen vilket sedan slog igenom i besluten. Borde man inte därför se till att fler kvinnor först fick mer chans och erfarenhet i företagsledningar?

Alla kvinnors önskan vore ju självklart att det blev en jämlik könsfördelning i styrelserna av naturliga skäl, att kvinnor har lika kompetens och erfarenhet som männen utan att detta skall behöva lagstadgas.

I Sverige är vi på många sätt framåt i frågan om jämställdhet jämfört med så många andra länder. Jag tror och hoppas att vi i Sverige tar tillvara på kvinnors kapacitet i framtiden och att inga lagar behövs för att reglera jämställdhet.

Kvinnor tjänar fortfarande 80 % av männens löner trots att kvinnor i genomsnitt har högre slutbetyg i gymnasiet och större andelen är kvinnor som läser vid universitetet och högskolor.

Om man ser på uttagen föräldrarledighet så beräknas vi ha över 200 år kvar till jämställdhet, detta beror mycket på att papporna ofta inte har råd att vara hemma med barnen då föräldrarna förlorar så mycket inkomst på det jämfört med om kvinnan är hemma.

Jag är ingen stor feminist men i vardagen kan jag se resultatet av den snedställda jämställdheten dagligen. Ta bara min arbetsplats som exempel, bortsett från en av våra medarbetare som jobbat länge med radion och som alltid ställer upp så verkar det självklart att om diskmaskinen är diskad men inte utplockad så ställer man sin kaffekopp på diskbänken ovan och väntar på att jag ska komma och tömma den. Toarullar, diskmedel, kaffe och annat nödvändigt verkar köpas in av en god fe som viftar med sin stav så finns allt där på sin plats.

Då vill jag påminna om att den goda fen har jobbat i denna företagsgrupp längre än någon annan (förutom ägaren), 15 år, men då hon är enda kvinnan på arbetsplatsen är det självklart är hon den som ska fortsätta vifta med sin stav och få alla magiska saker att hända. Är inte det inte rätt facsinerande?

Jag undrar litet provokativt, är männen lata eller bara bortskämda med att vi kvinnor gör allt av självklarhet?